Så har jag äntligen fått tid över till punkt 3.
Eller ja... tid och tid... Allt är väl relativt... Det har gått två timmar sedan jag började skriva och har kommit hit. Bara mellan orden kommit och hit i förra meningen var det tio minuter. Så ni förstår att jag har tid med modifikation.
Det verkar gå ett bilvirus då flera personer i bloggvärlden har problem med sina bilar.
Jag tog bilen och barnen mest för att hämta ut ett paket som jag fått på posten men också för att passa på att roa barnen med att handla. De gillar att handla och skulle göra det flera gånger per dag om de fick bestämma, ibland har de börjat tjata om att åka och handla när jag precis har ställt ner matkassarna innanför dörren.
Precis när jag hade backat ut från uppfarten och bromsade in så hörde jag ett knak och när jag kör iväg så skrapar det och skramlar om bakhjulet. Jag misstänker genast bromsarna bak. Jag vet att de inte är de fräschaste men då de i början av sommaren gick igenom besiktningen utan anmärkning så låg de inte högst upp på prioriteringslistan. Efter att ha kollat att jag fortfarande kan stanna bilen så smyger jag iväg till affären och handlar samt hämtar mitt paket för att sedan smyga hem igen.
Väl hemma så bänkar sig dottern sig framför tv:n medan sonen följer med ut i garaget och hissar upp bilen (kanske klassisk könsfördelning... men från början ville dottern också följa med och titta på bilen men ändrar sig precis när vi ska gå ut). När billen är till väders så håller jag ett förmaningstal för grabben om att han under inga omständigheter får befinna sig någonstans under bilen även om pappa är under bilen, något som han faktiskt går med på och håller sig till utan minsta bråk. Jag kryper in under bilen och hoppas på att hitta en lös skruv att skruva fast för att lösa problemet eller något annat enkelt. Tyvärr hittar jag inte något enkelt fel, jag lyckas inte se något fel alls, mest beroende på att jag med den garagedomkraft inte har jättemycket manövreringsutrymme under bilen samt att jag inte vill skruva isär den för mycket då jag är medveten om att jag kanske måste ta den till en verkstad. Jag inser dessutom att min planerade semesterresa som är förlagd till måndag och innefattar bil och barn är ytterst hotad.
Moloket så får jag gå in och ringa verkstaden och fruktar att få reda på a) den är semesterstängd eller b) vi har inte någon tid förens mitten av nästa vecka.
Vad jag istället får reda på är: Kom in med den så får vi ta oss en titt, nej det är semestertider så vi har inte så mycket att göra, har vi bara delar så ska det inte vara några problem.
Någorlunda lättad så säger jag till barnen att vi ska ta en liten åktur, sedan inser jag att vi blir tvungna att gå hem, för även om de har lånebilar blir det för bökigt att flytta över bilstolarna, så jag tar fram en väska och packar ner vattenflaskor och russin att muta barnen med, barnen själva vill ta med de äpplen som de själva har valt i affären lite tidigare, så de får följa med. Barnen och väskan stuvas in i bilen, vagnen ligger redan där och så puttrar vi iväg en halv mil i 30 km/h. Vill inte riskera att hjulet låser sig i någon högre hastighet eller om det, ve och fasa, är hjullagret som håller på att ge sig, att det skulle skära totalt innan vi kom fram.
Väl framme så vill lillpojken inte gå ur bilen utan vill sitta där och vänta, jag låter honom sitta och tänker att han vill nog snart ut.
Verkstaden är en sån där liten som inryms i villans garage, visserligen ett ganska stort garage med plats för två bilar ett par motorcyklar och alla verktyg en mekaniker behöver samt en hiss. Eftersom ägaren var upptagen med en annan kund passade tösen och jag på att klappa familjens hundar och katter. Sedan ville mekanikern provköra bilen för att själv höra missljudet varpå jag med våld fick plocka ut pojken ur bilen då jag misstänkte att det skulle bli ännu värre om han blev omkringkörd av en främling. Men då kom fru mekaniker med ytterligare en hund som behövdes klappas och han blev blidkad och lugnade ner sig.
Efter provturen konstaterades det att något inte var som de skulle med hjulen, så bilen hissades upp och däcken åkte av och genast upptäcktes felet. Bilens bromsskivor är av det ventilerade slaget (som på bilden) och "ekrarna" mellan skivorna hade gått av vilket gjorde att den inre halvan inte satt fast någonstans utan bara hängde och slamrade.
Nya delar beställdes och borde dyka upp under dagen. Kalaset kommer att kosta ca 3000 men jag kommer att ha en fungerande bil och semestern är räddad. Om inget oväntat dyker upp....
Eftersom de inte hade så mycket annat att göra började de plocka isär bromsarna och tyckte att det var dags att bege sig hemåt, men det tyckte inte barnen. De ville stanna.
Så vi stannade ett tag och tittade på när de plockade isär bilen, vilket fascinerade barnen.
Så småningom lyckade jag övertyga barnen att vi borde gå hem, även om jag inte så fram emot att knata en halv mil med trötta barn som jag antog att de snart skulle bli då klockan var närmre halv sex när vi lämnade verkstaden.
Återigen blev jag positivt överraskad. Hela promenaden hem, en promenad som tog över två timmar, så var de nöjda och glada hela vägen. Och även om det var ur och i vagnen ett antal gånger så gick Grabben större delen av vägen för egen maskin och tjejen åtminstone mer än halva vägen, mycket imponerande.
Anledningarna till att det tog så lång tid var många.
Det plockades smultron, det skulle kännas på granar, det skulle plockas rallarrosor, det fanns myror som skulle studeras, fler granar att känna på, vattenpölar att trampa i, kottar att plocka, kantstenar att balansera på, brunnar att hoppa över och bilar, lastbilar och motorcyklar som behövde betittas.
Det blev en lång men trivsam promenad.
Det här är nog det blogginlägg som har tagit längst tid för mig att skriva. Jag började 07.12 i morse och nu är klockan 15.41 och jag har precis pratat med verkstaden och det är daggs att göra hela promenaden tillbaka dit för att hämta bilen som nu är klar.
Varför det tog så lång tid att skriva detta får jag skriva om senare. Jag har lovat barnen att vi ska handla när vi hämtat bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar