Ett durkslags liv och leverne

När det är soligt och varmt är det skönt att kunna hoppa ner i den uppblåsbara poolen.
Det tycker iaf 50% av barnen i den här familjen. Resterande populationen under 18 vill helst inte bli blöt. Åtminstone inte när det handlar om officiellt badande. Att leka med vatten (och det tillhörande blötläggandet av 99% av kroppen) är något helt annat.
Som alla som har haft en pool på gräsmattan vet så är gräs gräsligt förtjust i att bada.
Så efter en eller ett par dagar med pool så innehåller den lika mycket gräs som vatten. Detta resulterar i att man blir mer gräsig efter badet än innan.
Att plocka upp gräset med händerna är varken lätt eller smidigt, så den rådige pappan rotar lite i kökslådor och hittar en sil som han använder som poolhåv och tar upp gräs. Men eftersom det finns nyfikna barn så har snart grabben tagit över arbetet. Det problem som därvid uppstår är att det finns dubbelt så många barn som sil och samtliga vill vara poolskötare. Lösningen är att plocka fram durkslaget som man ger till dottern varvid sonen blir avundsjuk och vill ha den också.

Efter lite schackrande så är resultatet att dottern har silen och sonen durkslaget samt att båda är nöjda och jag passar på att gå in för att hämta handdukar inför dagens badäventyr.
Efter bara några minuter återvänder man och möts av en liten pojke som glatt visar upp ett mindre användbart durkslag. Efter en stund har man med hjälp av hans sporadiska berättarteknik och systerns lyckliga inlägg lyckats få fram att durkslaget använts som tillhygge vid upprepade slag mot träd. Varför träden förtjänade att bli slagna är fortfarande otydligt men durkslagets olämplighet som tillhygge är desto mer klarlagt.

R.I.P.

Durkslaget

1998 - 2010