Och då menar jag inte svinaktiga i den zoologiska bemärkelsen utan mer åt det humanvetenskapliga hållet.
Men visst vi kan börja från början eftersom det är enklare och mer logiskt för alla utom möjligen Tarantino.
Den däringa oväntade sovmorgonen blev ju med tiden väntad, vilket är fullt naturligt när man vet om den. Däremot blev det inte så mycket till sovmorgon vilket inte heller kan anses som oväntat.
Men jag skulle ju börja från början.... eller kanske inte riktigt början början.
Den början skulle starta med att jag såg ett starkt ljus eller som jag skulle ha uttryckt det på den tiden "UÄÄÄÄÄH!".
Den chockartade början har fått mig att glömma detaljerna och det är nog lika bra det.
Okej vi gör ett nytt försök:
En tisdag för inte allt för länge sedan i en ytterst närliggande galax anlände jag till dagiset för att hämta mina barn. Som omväxling sprang de inte iväg för att gömma sig (kanske förklarar det nån gång). En ur personalen kom med D.G Riddaren (här är det ett sånt där
Jag Tänkte tillfälle som borde åtgärdas) och visade upp hans haka och berättade att de där små prickarna på hans haka kallas för svinkoppor så håll honom hemma ett par dagar tills de har torkat ur ordentligt. Eftersom jag antog att dagisfröknar kan sånt där så sa jag att han och systern skulle stanna hemma med mig ett par dagar.
Hemma lektes det som vanligt och allt sånt och när barnen somnat så tittade jag på tv, bloggade, läste hur man tar hand om svinkoppor och lade mig.
Jag blir väckt (notera att det fortfarande är tisdag) av Sessan (ja ja... tjata inte jag ska åtgärda...). Det var väl toalettbesök eller en tappad katt.
Onsdag:Detta är dagen den oväntade sovmorgonen skulle infalla, men som ni vid det här laget vet så händer det inte.
Strax efter midnatt blir jag åter väckt av Sessan som vill sova hos mig. Vid det här laget är jag ganska trött och orkar inte ordna så mycket med det så hon lägger sig i min säng och tar mer eller mindre över den.
Nån gång runt halv sju blir jag väckt av att Riddaren som också vill sova i min säng.
Jag fryser så jag skakar och tänderna skallrar och inser snabbt att jag har feberfrossa.
Jag upptäcker också att Riddaren är för blöt för att få sova i min säng och tar med honom till badrummet för att göra en snabb sanering och få på honom något torrt, där och då så bestämmer han sig för att han inte längre vill sova utan att det är tvn som hägrar. Det duger för mig eftersom jag kanske kan få sova lite till.
När jag kommer tillbaka till sovrummet så vaknar Sessan och behöver besöka toaletten. Bara att masa sig dit igen, väl där så passar jag på att ta tempen på mig. Bara 0,5° Celsius i feber!
Även dottern förpassades till tv-världen coh jag fick äran att göra frukostvälling innan jag säckade ihop frysandes under täcket.
Ungefär samtidigt som jag somnade så ropades det efter påfyllning inifrån tv-soffan, så det vara bara att gå upp och göra mer innan man fick lägga sig igen.
Sedan med mellanrum som är lika långa som det tar för mig att stappla till sängen och nästan somna så sker det:
- Någon sitter för nära någon annan.
- Någon vill ha en filt.
- Någon annan vill ha en filt.
- Någon petar på någon annan.
- Någon vill ha en likadan filt som någon annan.
- Någon knuffar någon annan.
- Någon kommer och frågar vad pappa gör.
- Någon annan kommer för att fråga vad pappa gör.
- Någon vill ha vatten.
- Någon vill gå på toaletten.
- Någon hoppar i pappas säng.
- Någon hoppar på pappa.
- Någon annan vill ha vatten.
- Någon annan vill också hoppa på pappa.
- Någon behöver gå på toaletten.
- Några leker att pappa är en häst.
- Någon behöver verkligen gå på toaletten.
- Någon vägrar erkänna att denne behöver gå på toaletten.
- Någon hoppar i sängen.
- Någon får byxorna luktade på.
- Någon hade behövt gå på toaletten för en stund sedan.
Lika bra att gå upp för dagen, byta byxor på "Någon" och starta en tvätt.
resten av dagen fortsätter i stort sett likadant.
Pappan knaprar värktabletter för att kunna hålla igång, dessutom börjar halsen svullna. Barnen är barn.
Vid ett tillfälle bryts mönstret Någon gång på eftermiddagen somnar jag förmodligen somnade barnen ungefär samtidigt, vet inte hur länge vi sov men jag fick väcka dem vid fem. Detta resulterade i att de var vakna längre på kvällen.
Vid niotiden när de somnat så ringer jag C och ber henne ta över VABen, jag tror inte jag klarar en dag till.
Sessan gör entré och påpekar att hon inte alls sover, hon behöver kissa och sedan vill hon sova i pappas säng. Nej inte nu lägg dig i din säng.
Déjà vu.
Sessan gör entré och påpekar att hon inte alls sover, hon behöver kissa och sedan vill hon sova i pappas säng. Jaja... bara du sover.
När Sessan sedan somnar så tar jag mig en behövlig dusch och bär dottern till hennes säng och lägger mig.
Här önskar jag att jag kunde säga att jag somnade, men jag vill inte ljuga mer än nödvändigt.
På sin höjd slumrar jag.
Torsdag:
Dagen då känslan av att "i morgon är det fredag" borde infinna sig.
Slumrar till och från.
Har en enerverande dröm där Sookie Stackhouse och Bill Compton är instängda i en bur bestående av nät och rullar och hur jag än vänder och vrider på mig (både fysiskt och i drömmen) så ser jag samma statiska bild.
Vid tre så inser jag att jag även mår illa, så jag går upp och äter en isglass i hopp om att om jag inte mår illa så kanske jag kan sova.
Vid fyra går jag upp och hittar en mer-flaska som jag tar med mig till en fåtölj tillsammans med värktabletter och konsumerar.
Sitter i fåtöljen ett tag och inser att detta är nattens mest vilsamma stund. Efter ett tag börjar min hjärna kännas normal.
Strax innan fem så går jag och lägger mig i sängen och känner lugnet komma över mig. Nu kan jag äntligen somna.
05.03 kommer Sessan in i mitt sovrum och vill sova i min säng. Jaja... bara du är tyst och ligger still.
Sessan lägger sig i sängen men tycker att det är för mörkt, kan inte pappa öppna dörren? Nej, du får öppna den själv.
Sessan går och öppnar dörren och lägger sig igen. Men hon tycker fortfarande att det är för mörkt, kan inte pappa öppna dörren lite? Nej, gör det du men det är lika mörkt utanför dörren som innanför så det kommer inte att märkas någon skillnad.
Hon går i alla fall upp och öppnar dörren ytterligare och lägger sig igen, fortfarande missnöjd med att det är mörkt men accepterar det till slut och lugnar ner sig.
Lugnet kommer tillbaka.
-Pappaaa!!
Klockan är nu 05.17 och Riddaren gör entré.
Resten av morgonen är ruskigt lik onsdagens morgon med några få skillnader:
- Jag fryser inte, jag är varm, jag svettas.
- Jag har inte feber. Jag har antifeber. 0,5° Celsius under det normala.
Jag upptäcker dessutom att mitt svullna svalg har vita fläckar men vårdcentralen säger att det förmodligen är ofarligt (känns ju betryggande).
Vi halv nio kommer C och hämtar barnen och jag ägnar resten av dagen åt att vila, läsa, sova och titta på film.
Tydligen var jag även uppe sent och bloggade...
Fredag:
Äntligen slutet på veckan.
Tydligen sov jag ganska bra, minns inget av natten.
Vaknar lite vid sju och vid åtta men går inte upp förrens vid halv tio. Har lite ont i halsen, sväljer ett par värktabletter och kollar i spegeln. Fläckarna är borta! Trevligt.
Känner något på fingrarna. Tittar och ser några konstiga bulor på fingrarna.
Har jag inte läst om det här nyligen?
Kollar på nätet. Jo placeringen är oftast runt munnen, näsan och händerna.
Tittar i spegeln igen, jo där är det en vid näsan. Kan vuxna verkligen få sånt här?
Ringer vårdcentralen och frågar. Visst kan vuxna få det med.
Den här veckan har jag fått feber, antifeber, huvudvärk, halsont, halsinfektion, ryggvärk, illamående, sömnproblem, sömnbrist och nu även svinkoppor.
Livet bara ger och ger.
